Johnny

Jag ska försöka blotta mitt hjärta och försöka berätta vad det är som händer här inuti. Det är en konstig känsla som har smugit sig in i min kropp, jag är inte nöjd med den jag är.
Jag vill rymma bort till något ställe där jag inte behöver vara jag, där jag kan börja om och bli någon som jag tror att jag vill vara. Det är en konstig känsla när man får ett infall och känner att man har massa ord i kroppen som måste ut. Vem är jag? Varför är jag den jag är? Kan jag ändra på mig men ändå vara omtyckt som den jag är? Svaret på alla frågor blir ”jag vet inte”.

Jag har känt en längre tid att den som jag trodde att jag ville vara inte är den som jag vill vara. Det är en del saker som poppar upp i huvudet när jag tänker hur jag inte vill vara.

Alkohol förstör mig mer än hjälper mig, så centrum för att jag känner som jag gör beror nog till stor del på alkohol. Varför vågar jag inte vara den jag är utan alkohol, då tänker jag till stor del på hur jag är när det är fest. Utan alkohol är jag killen som står i bakgrunden och kollar på alla andra, med alkohol är jag en av alla. Kan det vara så enkelt att man måste ge det lite tid och vänja hjärnan vid att man kan ha kul utan alkohol. En fest utan alkohol är ju ingen fest, eller? Kanska dags att börja tänka i andra banor, en fest med 2 glas vin är lika mycket fest som en fest med 1,5 liter vin.

Känslig kan man vara till en viss del, det slår över på mig ibland. När det är mycket som har hänt runt omkring och jag inte har fått ur mig det, då kan det slå över. Händer alltid när jag druckit alkohol. Då släpper allt och jag kan sätta mig och bara gråta. Det är patetiskt, men jag kan inte hjälpa att det händer. Jag har alltid varit en känslomänniska, när jag är nykter gör jag precis som jag gör nu. Skriver och skriver och skriver.  Kanske måste vara lite tydlig med en sak, jag är ingen alkoholist. Dricker aldrig i veckorna, fast i stort sett varje helg. Och så är jag tillbaka på det som jag började med, jag vill inte vara han som dricker varje helg. Då sitter du där och tänker ”men varför dricker du varje helg då?” Det är ganska enkelt, jag har inget annat att göra. Så då dricker jag lite för att det ska kännas lite bättre för ett tag. Och där kom det där ordet igen ”PATETISKT”.

Jag gick på jobbet idag och kände en avsky för att jag är någon jag inte vill vara, om jag hade vågat så skulle jag testat att gå en buggkurs. Tycker det ser riktigt roligt ut. Och jag vet att jag har pratat om det med många av mina vänner, fast oftast kommer dom diskussionerna upp efter några öl. Och det är klart att jag är på då, då är jag ju kung på allt. Rädsla för att göra bort sig är en sån dum rädsla, man ska ju lära sig av sina misstag.

Varför måste man hitta på ursäkter för att man inte vill vara som man är?
Varför kan man inte nöja sig med något glas vin och bara ha det trevligt?

Ja har inte en aning om vem som kommer att läsa det här, men vem du än är så ska jag försöka att ändra på mig till någon som jag vill vara.